Jo, jag har ju i alla fall kommit upp i önskad träningsfrekvens. Åker till gymet minst fyra gånger i veckan, och har hållit på så i några år nu. Lyckades repa mig efter pandemin, och den hälsomässiga nedgång den innebar för mig. På något sätt lyckas hon hålla sig på en hälsofrämjande nivå, nu i den senare delen av livet. Det är väl inte fy skam?
Men. Vad gör hon där på gymet egentligen? Ja, hon vimsar väl mest omkring. De riktigt trimmade som håller till där skulle väl inte ens kalla det träning. Som min bästa inspirationskälla; hon tränar tre timmar om dagen fem gånger i veckan. Jag har lärt mig mycket av henne. Hon verkar ha ett fint överseende med mig.
Jag är ju bara där cirka en halvtimme åt gången. De gånger det blir längre har jag nog kompletterat med lite yoga eller stillsam gång på löpbandet. Till mitt försvar så kör jag rätt aktivt under den där halvtimmen, och sitter inte och pillar med telefonen mellan ‘rycken’ som en del långsamma atleter. Jag brukar gå direkt från det ena till det andra, tempot är en del av grejen tänker jag.
Men jag vet väl det, att jag skulle kunna köra lite mer. Lite mer seriöst.
Brukar vända ryggen mot speglarna när jag kör hantlarna. Spegeln – det onda ögat. Det är det största minuset det där – att de har speglar i träningslokalerna. Märkligt påfund. Vi kämpar väl på och gör så gott vi kan ändå, vi ska väl inte behöva psykas ner och påminnas om eländet just där och då? När vi är så duktiga? Nej, det är ju helt orimligt kan jag tycka. Som en slags bestraffning.
För mig är det väldigt viktigt med hur lokalen är utformad. Ljud, ljus och luft – jag är lite kinkig på det viset. Sedan känner jag av stämningen så klart. Den måste vara levande, och positiv. Det är okej om det inte är high as a kite hela tiden, men det får inte bli tungt och mörkt. Alltså; det får inte vara en massa jobbiga attityder i omlopp.
Jag kan glatt konstatera att jag har funnit mitt hemmagym. Hon som driver det är en annan stjärna på min träningshimmel.
Även om jag kanske vimsar mig igenom det mesta i gymet, så bidrar det ändå till ett stärkt fysiskt (och därmed psykiskt) välmående. Så på något märkligt vis fungerar det ju ändå för mig. Mitt tänk är; ofta och lättsamt – men också genomgående (helkropp). Det blir som lite yoga när jag gymtränar, för jag fokuserar uppmärksamheten inåt, och känner av precis hur jag mår i alla delar av kroppen. Det handlar om balansen.
Ja, det var Solinda på gymet det. Inte mycket mer att säga om’et. En gör så gott en kan. Tack för att du tittade in. Det värmer.
S. Lövstedt, hösten 2026