♥ ♥ ♥
Det är onsdagen den sjätte maj. Jag befinner mig mitt i livet, det är så det känns. Men kanske inte åldersmässigt – mer som mitt emellan dåtid och framtid. Kanske att jag äntligen har landat i nutiden. Det känns lite tomt här. Det som har varit har haft ett sådant grepp om mig så länge, som att jag ville reda ut allt. Kanske som att jag ville leva om det, och göra saker och ting annorlunda. Utifrån hur jag ser allt nu.
♥ ♥ ♥
Har ju alltid levt med en oro inför framtiden. Kanske en rädsla inför ovissheten om vad som ska hända, kryddat av alla traumatiska upplevelser i ett grumligt förflutet. Det är klart att det blir tomt när en lämnar allt detta bakom sig.
Som att jag vaknar upp till en ny verklighet. Här är bara jag. Det hänger en kristall i mitt fönster, som kastar regnbågsljus på mina vita väggar. När den rör sig ser det ut som att ljuset dansar.
Så det är här livet lever? Släpper ut en liten spindel genom fönstret, den landar på fönsterbläcket. Det är ju fantastiskt väder här i nuet idag. Undrar vad jag ska göra nu då, i mitt eget lilla universum.
Spelar kanske inte så stor roll, bara jag gör en sak i taget. Och fortsätter andas mig igenom allt. Och stannar här i tanken. För det här är ju allt som är. Det är här som det lilla blir det stora, och det stora blir det lilla. Det är här som en annan kraft tar vid.
© S. Lövstedt, May 2026