2026-04-15
Klockan är nollnioarton. Har precis ätit frukost, och utanför mina stora köksfönster visar sig himlen i olika nyanser av grått. (K)råkorna lever om, nu när de bygger bon och får ungar. Deras läten sätter sin prägel på Vadstena stad. Vissa hatar dessa fåglar, andra uppskattar. Me - I love them. Det är så mäktigt när det kommer i flera hundratal, som ett svart, ljudligt moln över himlen, och synkroniserat rör sig som i ett kosmiskt flöde.
Jag har väl beskrivit det förut, den där kvällen för tre år sedan (då jag också bodde här en vända), vid tio-tiden på kvällen. Hade varit på Coop precis innan de stänger, och det var alldeles höstligt mörkt ute. Istället för att åka hem, lockades jag av (k)råkorna ner mot vattnet, där de höga träden i Slottsparken håller majestät. Det var så otroligt många individer som cirkulerade på himlen, jag vet inte om det uppgick i tusental.
Men plötsligt, som på en given signal, så slog sig alla ner i trädtopparna. Symfonin pågick ett tag till, fast inga fåglar längre syntes till. Det var helt magiskt. Rätt som det var så tystnade alla - samtidigt. Det blev helt tyst där i parken, och ingen som inte visste kunde ha anat att alla träden var fulla av stora, svarta fåglar. Jag var helt hänförd.
Det är lite sorgligt det här med (k)råk-hatarna. Det var tydligen så att alla dessa fåglar tidigare bodde i ett skogsparti utanför staden. Då var det några som tyckte (av okänd anledning) att där fick de inte vara. Så de jagade bort fåglarna, jag vet inte om de skövlade skogen eller hur de gjorde. Det var då (k)råkorna flyttade in i centrum, där många tycker att de stör.
Det där med att inte känna sig välkommen någonstans, som att en inte har rätt att finnas till. Att bli hatad bara för att för att jag är jag. Lite som en (k)råka. Det är så min situation i arbetslivet får mig att känna, det är så den har brutit ner mig. Tillslut vet jag inte riktigt var jag ska ta vägen. Så försöker jag kämpa på ändå, men det är inte alltid lätt. Ibland kommer jag av mig, som att en del av mig ger upp. Att söka frid på alla plan i livet. Ett livstidsprojekt.
Nu väntar jag på att Pilgrimscentrum ska öppna. Där ska jag dricka en kopp te, och skriva ett brev till någon jag tycker mycket om. Önskar dig som tittar in här en fin onsdag, var du än är. ♥
♥ ♥ ♥
=> ARCHIVE <=
When you rise, rise in beauty. When you stand, stand for peace. What ever you do, be the change. And what ever happens... Stay Love ♥
"The cry of 'Flower Power' echoes through the land. We shall not wilt. Let a thousand flowers bloom." — Workshop in Nonviolence, May 1967
It's not about religion or nation. It goes beyond every border. It's all about human rights and civil rights. The tables are turning. We're talking about a revolution. We're singing the redemption song. Maybe we are dreamers, but we are not the only ones. Stay love.♥
Thank You for Visiting ♥