26/2-26 Dear Diary
Så famlar jag mig fram mellan styrka och vekhet. Det var något som gick sönder inom mig när var väldigt liten. Håller ingen ansvarig, bara omständigheter. Men det tog ett helt liv att försöka bli hel igen. I en värld där ofta bara social status och materiell prestation räknas.
Som barn och tonåring var jag naiv, och trodde alla om gott. Kunde inte förstå när jag blev kränkt och förnedrad, och när någon bedrog mig. Alla dessa situationer som jag hamnade i. Utvecklade en slags hårdhet för att skydda, kanske för att överleva. Det är ju så split i personligheten uppstår. Om en inte blir sårad finns ingen anledning till hårdhet. Men det är få som får behålla sin mjukhet i den här världen.
Att fly så fort det känns otryggt. Kan tänka på det ibland, att de som är hårda och lätt blir arga – egentligen från början utvecklades dessa beteendemönster för att skydda sig.
Men en kan inte springa hela livet. Någon gång behöver en stanna upp, och börja våga lita på andra igen. Det blev så när jag växte upp att jag inte kunde säga nej. När jag inte hade sagt nej under en längre tid, kunde jag ibland explodera – emotionellt. Men oftare implodera.
Att se allt detta, att minnas alla de utsatta situationer som jag befunnit mig i – det är det svåraste jag har gjort. Det svåraste att acceptera. Att inte låta det definiera vem jag är, den jag blev i den emotionella turbulensen. Känns som en dröm nu, när åren har gått. För att kunna se mig själv helt och hållet måste jag äga hela min historia. Även det som jag inte vill se.
Någonstans mellan styrkan och vekheten, där finns jag. Hon som överlevde allt, och som nu kan se hur allt hänger ihop. Att kunna se det är som att komma hem, till sig själv, efter en väldigt lång resa. Det är väl det som de menar med ‘home is within’. All about perspective. Livet är som en resa – mot självinsikt.
=> ARCHIVE <=
=> LATEST POSTS <=
-
Funderingar i februari
Det är torsdagen den tolfte februari. Klockan är tolvtrettionio, och vi har lunch på gång i ugnen här i Fjärilsrummet.
-
Ensam ute
Vandrar omkring med hunden Kya på mörka gator i den lilla stad där jag hamnat. Gatlyktor sprider ett varmt, gult
-
Lost in cyberspace
Nu efter någon vecka utan instagram börjar jag vänja mig. Kunde verkligen fastna i det där scrollandet. Har ändå länge
=> EXCERPTS FROM A LOT OF HULLABALOO <=
When you rise, rise in beauty.
When you stand, stand for peace.
What ever you do, be the change.
And what ever happens… Stay Love ♥
♥ ♥ ♥
“The cry of ‘Flower Power’ echoes through the land. We shall not wilt. Let a thousand flowers bloom.”
— Workshop in Nonviolence, May 1967
♥ ♥ ♥
It’s not about religion or nation. It goes beyond every border. It’s all about human rights and civil rights. The tables are turning. We’re talking about a revolution. We’re singing the redemption song. Maybe we are dreamers, but we are not the only ones. Stay love.♥
♥ ♥ ♥