12/2-26
Det är torsdagen den tolfte februari. Klockan är tolvtrettionio, och vi har lunch på gång i ugnen här i Fjärilsrummet. Det var fasligt kallt ute när jag hastade ner till cafeet idag, men det blev en bra start på dagen. Försöker ha en lugn och skön dag i Tolles anda, det här med att leva i nuet. Tänk att något så självklart kan vara en utmaning? Kör moment-för-moment-taktiken, en sak i taget. Så pendlar vi mellan det stora och det lilla. Har ju känt mig rätt så maktlös och otillräcklig i de stora frågorna. Som att jag borde kämpa mer för klimat och mot alla krig - och annan galenskap. Som att världen brinner och jag lutar mig tillbaka och tittar på, utan att försöka släcka. När min tid och energi går åt till försörjningsarbete och vardagsbestyr som en inte kan undkomma, hur ska jag kunna flänga omkring som aktivist och pacifist i vår vackra värld? Känner mig ibland så liten i det stora. Men idag kom tanken upp i mitt flöde, att världsfreden börjar i var människas hjärta, och att vi inte kan förändra andra - men vi kan förändra oss själva. Om jag skulle gå och känna frid inombords - nu när allt är som det är - skulle det ses som bristande engagemang av andra? Kanske till och med som egoism? Det är sådana konstiga indoktrinerade (undermedvetna) tankar som stör. Har jag rätt att må bra, och vara glad och lycklig - när så många lider under fasansfulla förhållanden? Jag som är priviligerad. För mig är ju svaret på den frågan så uppenbar. Det är klart att vi måste få må bra. Det behöver inte vara synonymt med att inte bry sig om. Att vara själlös eller hjärtlös. När hjärtat är öppet är det omöjligt att inte känna frid och harmoni - och samtidigt är det omöjligt att inte känna vad andra känner. Det blir att en tar in och processar allting - men vilar i det innersta - där allt liksom transformeras. Där allt är tillåtet, där inget motstånd finns. Tänk om jag skulle tillåta mig att få vara lite gladare? Kanske lite mera tacksam och känna att jag mår bra? Det skulle troligtvis generera den kraft och styrka som jag behöver för att möta alla utmaningar i den här tiden. Som att det finns en kraft som är större än oss, en synkronisitet i tillvaron - som skapar mening. Ja, det är så jag filosoferar en dag mitt i februari 2026. I en värld där högervindar blåser kalla. Antar att jag kan bidra med mer om jag står stark inom mig - what ever happens. Då går det inte att stå med en fot i det som varit, och med en i den framtid som inte finns. Ja, undrar om du som läser detta också filosoferar mycket över livet just idag? Hoppas i alla fall att du har det bra, where ever you are. Så fortsätter vi göra så gott vi kan. ♥
=> ARCHIVE <=
=> LATEST POSTS <=
-
Ensam ute
Vandrar omkring med hunden Kya på mörka gator i den lilla stad där jag hamnat. Gatlyktor sprider ett varmt, gult
-
Life force enhancing Live Music
The everyday life has kind of lost its colors, during a year without Live Music. Now I am living in
-
Lost in cyberspace
Nu efter någon vecka utan instagram börjar jag vänja mig. Kunde verkligen fastna i det där scrollandet. Har ändå länge
=> EXCERPTS FROM A LOT OF HULLABALOO <=

When you rise, rise in beauty.
When you stand, stand for peace.
What ever you do, be the change.
And what ever happens… Stay Love ♥
♥ ♥ ♥

“The cry of ‘Flower Power’ echoes through the land. We shall not wilt. Let a thousand flowers bloom.”
— Workshop in Nonviolence, May 1967
♥ ♥ ♥

It’s not about religion or nation. It goes beyond every border. It’s all about human rights and civil rights. The tables are turning. We’re talking about a revolution. We’re singing the redemption song. Maybe we are dreamers, but we are not the only ones. Stay love.♥
♥ ♥ ♥

