♥♥♥
Natthiko har ju kommit att betyda mycket för mig i min vardag de senaste åren. Lyssnar ofta på hans meditationer, vilket känns både lugnande och trösterikt. Det är nog för att vi verkar ha en väldigt liknande syn på livet och döden och allt där emellan.
Min pocketbok blev allt mer sliten med tiden. Tillslut så ofräsch efter att ha hamnat i badrummet (diverse oljebad), att det inte gick att ha kvar den. I Vadstena finns en telefonkiosk, som givetvis inte fungerar som en sådan längre. Där lägger folk böcker som vem som helst får ta för sig av. Alltså – det är ett helt vilkorslöst givande och tagande. Damen i parken fångade just där upp ett nytt ex av boken Jag kan ha fel – och gav den till mig.
Nu har ju även det här senaste exemplaret blivit väl använt, då jag till och från slår upp en sida på måfå och läser några rader. Dagen kom då jag slog upp en sida i slutet av boken, där han skriver om den norska serien Skam. Han reflekterar över att karaktären Noora har en lapp uppsatt på sin spegel där det står; alla du möter utkämpar en kamp som du inte vet något om. Var snäll, alltid. Det som var så fint i allt detta var att någon hade ringat in denna text i boken med bläckpenna. Blev så klart nyfiken på vem det kan ha varit.
Så allt det här blev ju som en circle of Love. Först min tacksamhet över Natthikos reflektioner, och den betydelse som de har fått i min vardag. Sedan det vackra i att vi delar böcker med varandra i Vadstena utan förbehåll. Därtill den värmande omtanken från damen i parken, som gav mig ett nytt exemplar av boken. Och tillslut finner jag alltså det här hjärtat av bläck, som någon ritat runt de vackra orden. Måste ju få avsluta dessa rader med några väl valda ord…
Love is all around. ♥