Det är januari, och kanske inte den tid på året då Vadstena attraherar som mest besökare. Men jag märker när jag rör mig här i staden, att många har sökt sig hit av samma anledning som jag.
Trots att kommunen består av 80% ekologiskt utarmad åkermark (enligt en oberoende utredning av Calluna, på uppdrag av kommunen) så går det att få en genuin naturupplevelse i stadens centrala delar.
Närheten till Vättern präglar hela stadens charm. Den stora sjön berikar själva luften i Vadstena. Därtill har vi ett flertal skyddade parker där träden får växa sig höga och majestätiska. En kombination av naturupplevelser som attraherar människor från när och fjärran.
Att Vadstena bär på en viktig historia i religiösa och andliga kretsar lockar många pilgrimer. Sällan har jag varit med om så många kyrkliga verksamheter i en sådan befolkningsmässigt liten stad. Även för andra mer sekulariserade esoteriker kan de historiska, tunga byggnaderna spela en stor roll – som symboler för en andlig närvaro.
Med stor respekt för framförallt träden och det tillhörande fågellivet vandrar jag sakta utmed strandpromenaden i ett kyligt januari. Möter ett par andra flanörer som sätter ord på det jag känner;
“Vättern har så många uttryck, det skiftar hela tiden. Varje gång jag kommer ner hit så ser det annorlunda ut, där himmel möter vatten. Alltid som ett nytt panorama. Att gå ner hit till vattnet är som att möta en kär vän. Jag är så glad att jag får vara här, nära allt det här.”
Ur ett samtal mellan flanörer på strandpromenaden i januari 2026
© S. Lövstedt 2026