Att inte alltid hänga med
Eftersom jag har relativt litet engagemang i sociala medier, så följer jag inte hur diskussionerna går på X och Facebook. Försöker följa mainstream-media i lagoma doser, men söker hellre alternativa medier. Det blir ju huvudsakligen online. Har instagram-konton, och tar främst del av det Thunberg, Greider, Skarsgård och Gad delar. Värdesätter uppdateringar från diverse miljö- och djurrättsorganisationer, Svenska Freds och Läkare utan gränser. En del skulle nog anse att jag inte alls hänger med.
Human rights
Därför har jag undvikit att skriva om konflikten i mellanöstern. Hamnar ändå relativt ofta med diskussions-sugna människor, som inte alls verkar tycka att det är en självklarhet att stå upp för Palestina. Det blir helt obegripligt för mig. I min hjärna handlar det inte om den komplexa geopolitiken överhuvudtaget. Det handlar ju om mänskliga rättigheter. Den deklaration om mänskliga rättigheter som alla internationellt erkända självständiga stater har ratificerat genom sitt medlemsskap i FN. Israel gick med i FN 1949.
Terroriststater
Vi måste ju vara människor först. Vi kan ju aldrig acceptera våld och terror någonstans i världen, det är ju självklart. Men när ledare för stater/nationer begår brott mot mänskliga rättigheter då blir det en annan sak. På något sätt har vi genom internationella samarbeten godkänt nationernas företrädare som pålitliga aktörer. Vi har sanktionerat och godkänt deras förehavanden genom diverse olika åtaganden och interaktioner. På liknade sätt har såklart det internationella samfundet aldrig erkänt och bekräftat terroristorganisationer. Det har upprättats lagar och förhållningsregler för att klargöra vad som är ‘acceptabelt’ och inte. (Hur nu krig någonsin kan vara accepterat – en galenskap i sig).
Historien återupprepas
Utifrån detta perspektiv – och många andra – så blir det ju så uppenbart att det som äger rum i Gaza just nu är helt bortom all logik och allt förstånd. Vad är det som händer? Det som är mest skrämmande är ju att det inte är självklart för alla – att det ens behöver diskuteras?
Kollektiv bestraffning? Massvält som vapen? Att döda civila? Att förinta allt liv på en plats? Vi talar om utplåning. Bombning av sjukhus och skolor. Att gamla, unga, sjuka, friska, nyfödda – alla dödas. Besinningslöst, och med stor entusiasm? Att de stängs in så att de inte kan fly? Att all nödhjälp finns i närheten, men hålls undan. Att doktorer och journalister dödas, alla – urskiljningslöst. Att hatet och syftet är uttalat. När barn blir avsiktliga måltavlor? Att människor hånas när de kämpar för sin överlevnad i extrem, påtvingad misär. Ecocide och homicide av grövsta graden.
Speak up
Det har gått bortom alla gränser. Har vi förlorat vår mänsklighet? När makthavare i demokratiskt styrda länder tvekar när det gäller att fördöma det som händer, och dessutom avstår från att agera för att stoppa det. Trots att hundratusentals människor går ut på gatorna och protesterar över hela världen. Det kan inte och får inte hända, men det händer i alla fall – för öppen ridå, på bästa sändningstid.
Handlar det om att vi inte riktigt vet vilka vi är? Att vi tror att vi i första hand är våra nationella identiteter, vår etnologi och religion? När vi egentligen bara är människor. Alltid i första hand människor. Allt annat är sekundärt.

Solinda Lövstedt 2025