Har svårt att förstå när folk retar sig på att många svensktalande idag slänger sig med engelska uttryck – och blandar svenska med engelska ord, om vartannat. Det blir ju lätt så om en börjar lära barn engelska som andraspråk redan i tidiga grundskolan. Idag kan jag ju se hur de båda språken kompletterar varandra – och liksom fyller ut varandra – där de faktiskt inte riktigt räcker till.
Den största påverkan som engelskan fått på svenska språket beror nog på interkulturaliseringen. Hur vi konsumerar alla former av kulturella uttryck i vår vardag, och hur internet blivit ett naturligt inslag i våra liv. Ett virtuellt slags varande i cyberspace, där nationsgränserna många gånger förlorar sin betydelse. Det finns ett globalt samhälle online, som inte riktigt speglar sig i vår fysiska omvärld.
Engelskan spred sig över världen genom förtryckande ockupation. Så uppstod amerikanskan som en variant av engelskan. Internet utvecklades först i USA, och idag är engelskan det dominerande språket online. Lingua franca är en term som beskriver ett språk som används som gemensam kommunikationskanal mellan människor som har olika modersmål. Idag anses engelskan vara det dominerande lingua franca – både online och offline.
Med allt detta i beaktande är det inte konstigt att vårt modersmål svenskan har blivit starkt präglad av engelskan. Det går inte att kämpa emot. Då jag länge har brunnit för ämnet kulturanalys, så kan jag konstatera att allting är i ständig förändring. Alla kulturer, hela tiden. Jag tror att vi allt mer utvecklas mot ett globalt samhälle, bortom geopolitiken – och nu kommer AI att revolutionera kommunikationsteknologin bortom vår förståelse.
Men det är så klart viktigt att ändå klargöra och vidareutveckla en bestämd språklig grund i svenskan, så att vi inte förlorar förmågan att kunna konkretisera och förstå varandra. Som ni ser blandar jag ofta svenska och engelska, det kommer naturligt för mig både i tal och text – precis som för många andra. Vi får nog vänja oss vid – och acceptera att svengelskan har kommit för att stanna. Liksom den kulturella mångfald som den ohejdbara internationaliseringen innebär.
Solinda Lövstedt, oktober 2025