8/2-26
Det är sweet Sunday hela dagen, och jag stannar inne med lite halsont. Sedan jag var ordentligt sjuk i något influensavirus över jul- och nyårshelgerna så har ett lättare halsont återkommit ett par gånger, när jag har varit ute mycket för mycket i kylan. Ja, jag tänker inte gå igång här om vad jag tycker om vintern igen. So I say (a big) nothing. Första veckan på nya jobbet har gått bra. Jag är bara positiv. Har återvänt till vård- och omsorgsverksamhet efter noggrant övervägande och en lång period av rehabilitering. Det känns som att jag i dagsläget är precis där jag ska vara. Den negativa inställningen till att återvända till det yrket skiftade när jag satt och pratade med min granne för några veckor sedan, och hon undrade varför jag hela tiden har återvänt till vårdyrket - efter allt jag varit med om. Då hör jag mig själv svara på det, och då slår det mig - hur rätt det är för mig att arbeta som undersköterska på många sätt och vis. Sedan känner jag att jag verkligen vill rebella mot att det yrket har blivit så dissat, och klassat som lågstatusjobb. Varje dag känner jag hur värdefullt det är - mitt arbete på demensavdelningen - och hur jag får så mycket tillbaka, som inte handlar om pengar. En slags meningsfullhet som inte alla branscher kan erbjuda. Att få arbeta med ♥ Det är tråkigt att det är så kallt ute att jag inte vill gå ut alls. Var ute för mycket igår, och får betala priset för det idag. Hon ska försöka ta sig till gymet i alla fall, men skippar cardio. Ja, det lät ju ambitiöst, som att jag skulle svettas på gymet. Försöker köra tio minuter joggning på löpbandet då och då, och det räcker - men idag ska jag respektera mitt halsonda. Ska försöka hålla mig frisk inför kommande arbetsvecka, då arbetar jag sex dagar. Men det är korta dagar, vilket lämnar tid över åt annat. Precis så som jag vill - och behöver - ha det. Börjar skriva här igen då avståndet till många av mina människor är långt, och jag sysslar ju inte så aktivt med sociala medier. Tydligen är det några som tittar in här emellanåt, och som märker när jag försvinner från tangenterna. Det värmer - och motiverar. Så då blir det lite mer vardagligt dravel från mig framöver. Inget nytt under vår himmel. Going on about twentyfive years of blogging online. Då kör vi tjugofem år till, eller nå’t. Önskar dig som läser det här en skön söndag, where ever you are.
=> ARCHIVE <=
=> LATEST POSTS <=
-
Ensam ute
Vandrar omkring med hunden Kya på mörka gator i den lilla stad där jag hamnat. Gatlyktor sprider ett varmt, gult
-
Life force enhancing Live Music
The everyday life has kind of lost its colors, during a year without Live Music. Now I am living in
-
Lost in cyberspace
Nu efter någon vecka utan instagram börjar jag vänja mig. Kunde verkligen fastna i det där scrollandet. Har ändå länge
=> EXCERPTS FROM A LOT OF HULLABALOO <=
When you rise, rise in beauty.
When you stand, stand for peace.
What ever you do, be the change.
And what ever happens… Stay Love ♥
♥ ♥ ♥
“The cry of ‘Flower Power’ echoes through the land. We shall not wilt. Let a thousand flowers bloom.”
— Workshop in Nonviolence, May 1967
♥ ♥ ♥
It’s not about religion or nation. It goes beyond every border. It’s all about human rights and civil rights. The tables are turning. We’re talking about a revolution. We’re singing the redemption song. Maybe we are dreamers, but we are not the only ones. Stay love.♥
♥ ♥ ♥